Mitt namn är Simon, jag är 43 år och bor i Värnamo mitt i Småland. Jag fick diabetes typ 1 1981. Jag var då 8 år och hade ingen aning om att det ens fanns något som hette diabetes. Det som oroade mig mest då var att jag skulle vara tvungen att ta sprutor för resten av mitt liv. Tiden på sjukhuset fick mig snabbt att glömma det och istället tog min diabetes över mitt liv totalt. På den tiden skulle maten noga vägas och man fick inte avvika en tum från mattiderna. I skolan fick jag gå ifrån lektionen när det var mellanmålsdags till klasskamraternas stora avund vilket faktiskt gjorde det lättare för mig att acceptera.
Insulinet var en långtidsverkande sort som man tog en gång om dagen på morgonen. Senare så kom ett korttidsverkande insulin och det skulle blandas med det långa och tas två gånger om dagen. Det varade bara en kort tid då forskarna kom fram till att insulinsorterna tog ut varandra. Då fick man istället ta det långa på morgonen och det korta två gånger under dagen vid större måltider. Nästa steg blev att man tog det långa på kvällen och ett ännu snabbare insulin vid varje måltid. Så var det fram tills för 4 år sedan då jag fick min insulinpump.
Jag vet att diabetes är individuellt och vi fungerar olika men för egen del kan jag bara säga att pumpen förändrade livet för mig. Allt blev enklare och framförallt tvingades jag ha koll på mitt blodsocker. Något jag kanske inte skött som man bör innan. Jag fick en ögonöppnare från att ha trott att jag känner min kropp till att se det verkliga värdet på blodsockermätaren. Jag har stadigt fått bättre och bättre värdet från diabetesmottagningen och mina “diabetesförändringar på ögonbottnarna” har vid senaste tillfället börjat gå tillbaka. Nu är det dags för den nya pumpen och det ska bli mycket intressant att se vilka förbättringar som gjorts.
En lång historia i väldigt korta drag!
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
